Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
det må nu vara på landet eller i staden, alltid skän-
ka mig lika nöje.
Julie. Ja, säkert, Herr Henrik v. Wildenfels!
På en enda dag ge de större bevis på ett godt
uppförande, än ett helt dussin sådana små ädlingar som
ai, gifva på ett helt år.
ELISE. Der fick du din beskärda del, min bror!
Men det var rätt åt dig’, hvarföre retar du dem?
Henrik. Se så der... vill du också ge din
klokhet till pris? I djupet af ditt hjerta tänker du
säkert liksom jag, om du också inte vill tillstå det
här inför dessa. Har du redan glömt hvad vår mor
så ofta inpräglat hos oss angående dessa barn af låg
härkomst? Gif er aldrig i sällskap med sådant folk,
säger hon, bland så simpla menniskor kan man
endast få erfara simpla tänkesätt.
AUGUST. Hör på, Henrik, skulle du verkligen
kunna anse mina vänner här nog låga att i ett
främmande hus tillegna sig andras saker?
GABRIEL. Och säg mig sedan, om jag törs
fråga: voro väl vi de enda, som togo plats vid
spelbordet?
sophie. Visst inte ... tvärtom såg jag, att du
hade markerna i din hand strax ipnan de kommo
bort.
(Henrik rusar fram, för att slå henne. August och
Gabriel kasta sig emellan och hålla honom tillbaka).
AUGUST. Inte så häftigt, inte så häftigt, min
bästa vän! Sådant der tål jag inte i min mors hus.
Gabriel. Lät honom vara, bästa August, jag
skalt nog veta att ta min syster i försvar. Han skulle
bara understa sig att röra henne! Jag fruktar hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
