Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
8C8ANKA. Ah, hvad del beträffar, si känner ni
mig. Jag älskar er som en mor; tala sftledes utan
fruktan.
AMALIA. Hör pft: under en promenad här i
trakten för någon tid sedan mötte jag ett obekant
fruntimmer; hon var torftigt klädd och ehuru icke
gammal, hade hon likväl ett blekt och afmagradt ansigte.
Man såg på henne, att hon måtte ha lidit, suckat
och gråtit mycket; och du vet väl, Susanna, hvilka
härjningar bekymmer, sorg och grämelse kunna
åstadkomma. Detta fruntimmer bad om tillåtelse att få
Omfamna mig... länge, länge tryckte hon mig till
sitt hjerta... hon gret heta tårar och tillstod
ändtligen för mig, att hen var min mors syster.
SUSANNA. Ack, min Gud! Det var fru Borel,
hon, som så länge varit borta från er mor! Ack, hur
omsorgsfullt har inte fru Walther sökt efter henne!
Hennes sorg öfver den förlorade systern var så djup,
och likväl dolde hon den i sitt hjertas innersta. Jag
ensam kände den. Men berätta vidare, Mamsell!
AMALIA. Ja, det var således hon t Efter allt hvad
hon meddelade mig, tycktes det som om olyckliga
penningeförhållanden hade åtskiljt de begge
systrar-nes hjertan. Min arma Tante, ännu mera utarmad
genom bedrägliga bankrutter, befinner sig genom sin
mans död, på höjden af olyckan, hvilket öde delas
af hetmes fyra barn, små söta flickor.
SUSANNA. Ack! Sedan femton år vet er mor
ingenting mera om denna systers öde, hvilken, Gud
förlåte henne det, uppfört sig ganska otacksamt emot
henne.
AMALIA. Må så vara... men säkert är
emedlertid, Susanna, att den arma varelsen fått plikta nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
