Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
ligaste glädje. Men jag hör redan våra små gästen
muntra stämmor ... Vi måste ta emot dem . ..
Amalia skall gå dem till mötes. (Går «<).
ÅTTONDE SCENEN.
SUSANNA, Fru Borels plan, som Amalia
meddelat mig, finner jag förträfflig. Det är väl, att de nu
ändtligen vilja tala; ty jag hade inte längre kunnat
styra min tunga, jag! Jag vet i hela verlden
ingenting svårare, än att bevara en hemlighet, som ligger
en så tungt på hjertat. Så snart jag får höra en
god nyhet, önskade jag ha hela åtta tungor, för att
strax kunna tala om den för hela verlden.
NIONDE SCENEN.
carolink (inkommer med de tmå flickorna). God
dag kära Susanna! (Afiides) Jag darrar af fruktan;
ty i dag har jag troligtvis fått den svåraste rollen i
bela mitt lif.
SUSANNA. God dag, god dag, mina söta små!
(Afiidei). De förundra sig alla öfver Carolinas
präktiga utstyrsel... de kunna intet begripa ...
Carolina. Susanna, hvar är Amalia, vår kära
lärarinna? Vet ni det inte?
SUSANNA (aflidne till Carolina). Din kusin!
CAROLINA (förlägen). Min Gud! Ni vet?...
SUSANNA. Ja, lilla hemlighetsfulla, jag vet allt.
Men mod, mitt barn! Du skall i dag föreställa
försoningens engel! (Afiidei) Stackars liten, hvad hon
liknar sin mor i den gamla urmodiga klädningen! Nå,
allt skall gå bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
