Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der den gamla Vestra Humlegårdsgatan slingrar sig af
mellan plank och tobaksland, förbi ett gammalt lutande
trähus med ett åkeri och en gammal qvarn längre upp
på tomten, midt för det stora hvita stenhuset som står
så ensamt uppe på backen, liksom en förpost för en
antågande armé, det nya Stockholm, som snart skall
uttränga det från dess plats.
I hörnet stannade han ånyo. Han såg med slöa
blickar efter ett par artillerister som med en dalkulla
emellan sig vandrade gatan framåt under prat och skratt,
och så började han monologen ånyo:
— De äro lyckliga, de der gökarne! De känner
inte af någon kyla, inte! Flickan håller dem varma,
kan jag tänka! Jag undrar hur det skulle vara att
måla det der? Kulla mellan två artillerister — fin
genre — och så i mörkret, med en gaslykta strax
bredvid! Men vänta litet — — det vore ändå bättre —
mitt eget äfventyr nyss — artist emellan två
trashankar! Det har jag lust att försöka! — Det vore
nånting att sätta upp på opponentutställningen, det! Också
i mörkret — grått i grått förstås — det ska’ det vara,
annars duger det inte! Ja, det har jag lust att börja
med i morgon! Lilljans ja! Det är slut, det! —
fortfor han — i det han blickade framåt slutet af gatan,
der det gamla Bellmansminnet stått, — slut som allt det
vackra och pittoreska! Nu är det bara smårucklena i
hörnet af Eriksbergstomten, som står qvar — de der
som de påstår att spåqvinnan Arvidsson bodde i — hon
som spådde Gustaf den tredje att han skulle få sig ett
skott på maskeraden, — nu är der lumpbod i stället för
Pythiastempel — jo jo! så förgår jordens herrlighet! —
Nej fy fan! det vill jag inte tänka på, det är bäst jag
går hem och lägger mig!
Och så tog han ett steg, men så kom en ny
tankegång på honom, och så stannade han igen.
— Lind ja! — mumlade han i det han först lyfte
på hatten och sedan med en häftig rörelse drog ner den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
