Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte en katt en gång — — jo! jag undrar om inte
det der var en katt ändå? Jo, men han sqvallrar inte,
hvarken för akademien eller opponenterna — och 0111
han också hoppar öfver planket, så ser han en inte öfver
axeln för det, och det är alltid en god sak. Nå, här har
jag utsprängningen till den der nya gatan — då är
jag strax hemma! Det är också en idé att göra gala
här i moraset och bergena! Och så de der husena ser
ut se’n, som ligger här på de höga stenfötterna! —
Alldeles som pojkar, som går på styltor! Men hvad
angår det mig? Stockholm är en fin stad, en bra och
treflig stad, men nog börjar den växa ut i galig ända,
alltid! — Vore jag stadsfullmäktig, så — ja, så gjorde
jag väl som alla andra, kan jag tänka! Det blef väl
slutet på visan, det! Seså, här har jag porten, om jag
nu bara får tag i portnyckeln också, så går jag upp
och lägger mig. Jag kan undra om de ligga nn, de
der gökarne som fick min krona? Fan så dumt att
jag inte skulle ha ett tjugufemöre, så hade jag haft
kronan qvar — åh skräp, de behöfde den antagligen
bättre än jag.
Just som han vid dessa ord satte nyckeln i den
lutande porten till det lilla envåningshuset som stod så
ensamt der borta vid kröken uppåt den nya stadsdelen
der en dag Karlavägen kommer att gå fram, hörde han
steg bakom sig, lätta, hastiga steg som tycktes
bevingade af räddsla, och då han förvånad vände sig 0111 för
att se hvem det kunde vara, som så sent passerade den
ödsliga gatan, såg han något ljust skymta fram i
mörkret, och efter några ögonblick stannade ett fruntimmer,
insvept i en kort kappa och med en liten uppvikt hatt
på hufvudet, alldeles invid honom.
— Nej se, det är herr Bark, — sade hon helt
andtruten, då hon kom fram till porten der han stod, —
jag tyckte väl att jag hörde någon som låste på porten!
Så bra, nu slipper jag bulta upp mamma, som visst har
gått och lagt sig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
