- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
19

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bågarne och vid sidorna, der ficklocken hade sutit.
Sedan det var gjord t, rullade han upp en trasig
rullgardin med en himmelsblå borgruin på emellan gullgula
bårder, och när det var gjordt, så öppnade han dörren
och släppte in sin städerska, madam Strömberg, som
bodde nere i ett gammalt träruckel inne på gården.

Denna slängde igen dörren om sig så att de
solbrända fönsterrutorna skallrade, snodde in i rummet utan
att helsa, och sade, i det hon stälde sig midt för
artisten, med händerna i sidorna:

— Hur i Herrans namn kan en menniska ligga
och dra’ sig så länge som herrn? Tror herrn att jag
ska’ springa upp för trappan tre, fyra gånger i
fåfängan och det för två riksdaler i mån, som jag inte får
ut och stå här och bulta så knogarne värker? Tror
herrn — —

— Jag tror att hon är galen! — inföll Bark
lugnt, i det han letade rätt på en cigarrstump borta
på ett rankigt bord emellan fönstret och sängen,
—-och är det så att hon vill hålla väsen, så kan hon ge
sig af ner på gården, för här bor jag, kom det ihog!

— Ahja, det syns nog! — svarade madam
Strömberg, utan att låta skrämma sig, i det hon pekade på
hatten som låg på golfvet borta i vrån vid den lutande
kakelugnen, och öfverrocken som låg på andra sidan
emellan fönstret och sängen, — han måtte ha’ varit
skön i natt igen när han kom hem! Ja, jag säger väl
det, är det inte ett ogudaktigt lif di för, di här
artisterna, så vill jag aldrig vara hederlig menniska och
mor te’ fyra barn, fast den femte är död och den sista
har kikhostan —-

— Tyst menniska! — röt Bark, som i följe af
köpparslagarne hade mindre tålamod än vanligt, — eller
också stoppar jag henne på hufvudet in i kakelugnen!
Hvad rör det henne om jag är ute och rumlar? Bädda
upp nu och gå sedan sin väg!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free