- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
20

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jaha, gud bevars, jag ska’ gå och aldrig sätta
min fot mera inom den här dörrtröskeln! — svarade
madamen i det hon började rifva i sängkläderna, så
att dammet stod högt i tak, — får jag bara hvad jag
har te’ fordra, så — —

— I)et ska’ hon få i nästa vecka! —

— Jaha, det förstås, så heter det alltid. Hvarför
inte lika gerna nästa månad eller nästa år, det är ändå
beqvämare, när man vill komma ifrån’et!

— Ja gudbevars, som madam vill, mig gör det
alldeles detsamma!

— Det tror jag nog! Herrn ser väl helst att
det dröjer så länge som möjligt! Men det säger jag,
och det står jag vid, att får jag inte åtminstone en
krona i dag, så ska’ sjutton städa för herrn längre och
inte jag!

— En krona! — Den skulle lion ha’ fått — jag
hade just lagt af den åt henne i går, men så, när jag
gick hem i natt — det var sjutton hvad mitt hufvud
värker, — skaffa mig litet friskt vatten —

Madam Strömberg, som hörde litet illa på ena
örat, uppfattade af det sagda ingenting annat, än att
han hade lagt af kronan, och hoppet om att kunna
pina ut den af honom, gjorde henne på en gång nyter
och vänlig. Hon tog på sig sitt blidaste leende, och
sade i det hon fick fatt i karafinen:

— Friskt vatten? Det ska’ gå som sjas det!
Jag springer bums ner till vattenposten nere i hörnet,
och det ska’ inte stå länge på förr än jag är tillbaka
igen! Se, bara man talar väl vid mig, så är jag inte
den som krånglar, det ska’ inte herr artisten tro! Det
är väl så godt jag tar handkannan med mig också, för
han skall väl tvätta sig, fattiga lifvét!

Och i ett nu var hon vid den haltande kommoden,
fick fatt i en gul lerhandkanna med en bit ur upptill,
tog karafinen i handen och kannan under armen, och
skyndade i full fart utför trappan, i det hon ännu i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free