Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rbetat en dag, och icke varit utom dörren, förrän han
gick ut för att skaffa sig litet mat och för att ofvanpå
sin tarfliga qvällsvard kunna hos henne förskaffa sig
lyxen af en cigarett. Hur kort och hur treflig föreföll
honom inte då vägen ifrån Norrlandsgatan och till det
tarfliga hemmet, och hur lycklig kände han sig inte,
när ett infall eller en munter anmärkning från honom
kunde framkalla hennes silfverklingande skratt, eller
när bullret från några skrålande karlar kom henne att
litet darrande stödja sig emot hans arm, som hon annars
aldrig ville mottaga, hur ofta han än försökte att
erbjuda henne den. Och så den vänliga, varma
handtryckningen, när de skildes åt utanför hennes dörr, och
hennes »tack och god natt, snälle herr Bark». De
nätterna sof han som ett barn och hade så ljufliga drömmar.
Men så ibland kommo de onda tankarne upp i
honom, och då gjorde han narr både af sig sjelf och sin
galenskap. Och det var med bittert hån som han
frågade sig hvad det skulle bli af hela den der dumma
historien, och hur han nånsin kunde drömma om att
hon skulle vilja gifta sig med honom — hon, så ung
och så vacker — gifta sig med en förfallen artist, en
stackare, som inte dugde till annat än att blåsa
klarinett på käpp och härma aktörer. Men var det^lå också
så absolut nödvändigt att gifta sig, kunde hon inte ändå
bli hans — var det kanske inte bara förställning hela
den der sedesamheten, och var det så säkert att hon
var lika sträng mot de unga militärerna och
kontoristerna hvilka köpte af hennes cigarrer, som hon var det
emot honom? Och när han kom på de tankarne, så
blef han till slut alldeles ursinnig på sig sjelf, på henne,
på hela verlden och han föresatte sig att det skulle bli
slut på det der och att han aldrig skulle titta åt henne
mera. Men den föresatsen kunde han aldrig utföra,
och när han åter igen såg hennes halft förebrående,
halft undrande blick fästad på sig, så var han färdig
att gå i elden för hennes renhet, och han började bygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
