- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
38

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag har ledsnat på artistlifvet, jag kan ändå
aldrig bli någonting annat än en klåpare?

— Ali nej, säg inte det! Jag är öfvertygad om
att — — att ni har talang, — inföll den unga flickan
ifrigt, och fortsatte sedan litet tvekande, — om ni
bara —

— Ville göra någonting, menar fröken Anna? —
ifylde Bark, i det han såg henne i ögonen, — och jag
vet nog att jag är en lat slyngel, men om jag också
knogade aldrig så. så skulle det ändå inte hjelpa.
Somliga äro ämnade till artister, och andra äro ämnade till
plankstrykare — det hjelper inte! Det kan visserligen
gå så underligt till här i verlden att artisten kan stanna
som plankstrykare och plankstrykaren avancera till artist,
men det hör i alla fall till ovanligheterna. Jag är född
plankstrykare, det har jag slutligen lärt mig inse, och
nu har jag tagit mitt förnuft till fånga! Jag ämnar
inte förderfva målarduk mera!

— Ja, men det är i alla fall skada! — utbrast
Anna, som i likhet med de flesta flickor vid hennes
ålder hade en viss svaghet för artister, — det är stor
skada — —

— Ah skräp! det fins flera qvar! — sade Bark
med ett muntert skratt som ändå inte var utan sin lilla
bitterhet, fast han sökte att dölja det så godt han
kunde, — det är min själ inte ondt om den sorten.
Titta efter i boklådsfönsterna, på expositionerna, på
Norrbro till och med; öfverallt fins det taflor och den
ene nya artisten dyker upp efter den andre. Det kan
vara på tiden att Stockholm blir af med en, och jag
ska’ inte hänga mig fast på hundsvottén längre.

•— Ja men, herr Bark, ni älskar ju konsten, det
har ni många gånger sagt, och när man älskar
någon –

— Så skall man inte dra’ ner den, fröken Anna!

— svarade Bark i det han allvarligt såg in i hennes
ansigte, — och det är hvad jag skulle göra, om jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free