Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag så mycket om ursäkt, men det var inte godt att
veta, lilla fröken har ju inte någon ring — —
— Förlof ningen är kanske inte eklaterad än? —
skrattade den andre, i det han med gäckande blickar
mönstrade den unga flickan, som djupt rodnande och ytterst
förlägen stod qvar på sin plats, och inte visste om hon
skulle skratta eller gråta åt hela uppträdet — —
— Nej det är den inte, — svarade Bark lika
allvarlig som förut; — men den blir det i nästa vecka,
och den som tviflar på den saken, den skall jag nog
öfvertyga, och det både hastigt och säkert!
Och som han vid dessa ord gjorde en temligen
uttrycksfull rörelse med sina knutna händer, tyckte de
unga krigarämnena att det icke var *skäl att längre
fortsätta konversationen. De bugade sig skrattande för
den unga flickan, kastade en lialft föraktfull, halft
gäckande blick på Bark och skyndade ut ur boden,
gapskrattande och slungade tillbaka några icke särdeles fina
uttryck just som de stängde dörren!
Bark gick ursinnig fram* och tillbaka i den lilla
boden som en retad björn i sin bur. Anna nästan sjönk
ner på stolen innanför disken och såg förläget ned på
golfvet framför sig. Plötsligt kom Bark i hastig fart
fram till disken, såg på henne tvekande några
ögonblick, räckte sedan fram sina händer emot henne och
hviskade med upprörd stämma:
— Anna! — är ni ond på mig?
— Nej — stammade flickan utan att se upp —
hvarför skulle jag vara ond?
— För det att jag — — att jag påstod — —
— Ja, livarför skulle ni göra det, herr Bark? —
frågade den unga flickan med en blandning af på en
gång bryderi och omedveten skalkaktighet, i det hon
blickade upp på honom med sina stora ögon.
— Derför att — — att det beror bara på er,
Anna, om nödlögnen får bli sanning! Ja, nu måste
jag säga er allt, jag måste — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
