- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
43

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dricka, och sedan komma in till henne och lukta punsch

— nej, det kunde han inte utsätta sig för!

Nej, då vore det klokare att gå ut och gå.

Sagdt och gjordt! Vädret var i q väll blidare än
i går och den hvassa blåsten hade lagt sig. Grasen
strålade så klart genom de renputsade lyktorna, och
öfver Riddarfjärden lyste nymånens smala och krökta
skära från alldeles klar himmel. Nere vid Skeppsbron
strålade det elektriska ljuset öfver de senlastande
Norr-landsbåtarne, som just nu gjorde sig i ordning till sina
sista turer för året, och hvilkas redare och skeppare
som bäst funderade på huruvida de skulle komma in i
den eller den hamnen, och sedan de väl kommit in och
fått lossa alla de matvaror och mjölsäckar som
belamrade deras lastrum och däck, hur det skulle gå att
komma ut igen för att få sitt vinterlag i Stockholm,
der fartyget hade både Finnbodaslipen och Dockan till
hands, i fall det skulle behöfvas; och der kaptenen
sjelf hade både hustru och barn och wiragubbar att
för-drifva de långa vinterqvällarne med.

Strömparterren låg mörk och ödslig med sina
sommarminnen af tömda punschbuteljer, gratismusik och
nyfikna landsortsbor, pipande Djurgårdsångbåtar och
koketterande Stockholmsjungfrur med kurtiserande norska
skarpskyttar och smalmidjade brandserviser, gnällande
tidningspojkar och öldrickande småborgare,
kaffefruko-sterande vinagenter och långbenta engelsmän, som
der-nerifrån kastat glåmiga blickar på det ofvanför tronande
slottet, och gäspat sitt: »very beautiful, indeed» mera
utaf gammal vana, än för att de egentligen tyckte att
det var något så märkvärdigt vackert att se på.

Från bazaren lyste det som vanligt grannt ur de
tomma butikerna, ty julhandeln hade naturligtvis ännu
inte börjat, och dessutom ansåg man att den skulle bli
skäligen klen. Spårvagnarne voro så mycket fullare i
stället, der de, rasslande och pinglande rullade af öfver
bron åt sina olika stationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free