- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
47

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

säckarne fladdrade som andra läderlappsvingar på [-r}^g-gen-] {+r}^g-
gen+} på dem.

— Kom med Lindgren! — skrek han som knuffat
kamraten, i det han vände sig nedåt kajen, der nu den
andre kom sättande i full fart, färdig att börja gräl,
som det tycktes, — kom med, så ska* du få plåster på
knuffen, din arma anka!

— Nej tack du, — svarade Lindgren, i det han
tvärstannade helt hastigt, — får du mej på krogen, så
blir det sju torsdar i en vecka, din mullvad! Der har
jag varit nog, du — men smörj kan du få lika bra
när du kommer igen, i fall du är oppkäftig en gång
till!

— Ah hör ni, han ä’ godtemplare, den ynkryggen!
-— skrattade den andre i det han begaf sig af i full
fart för att hinna upp kamraterna, som redan voro inne
i en af de smala gränderna till Osterlånggatan,

— Ja, ä’ han inte så kan han bli, du,
Holländar-lasse! — skrek Lindgren, i det han knöt näfven efter
den bortskyndande, — för jag har torkat för länge på
en slant, för att gå och blöta den på krogen, när jag
väl kan förtjena mig en!

— Det var rätt tänkt, Lindgren! — sade Bark
hastigt i det han tog ett steg emot honom, — det
tycker jag om!

— Hvad i helsike nu då? — utbrast karlen
förvånad i det han vände sig om och stirrade på Bark
med sitt enda lediga öga, — ä’ det så gentilt så jag
har bekanta här vid Skeppsbron också?

— Jo jo men, det händer, det! — svarade Bark
skrattande åt hans förvåning, som verkligen gjorde
honom komisk, der han stod med tomsäcken på ryggen
och plåsterlappen öfver ögat, — jag tror i alia fall att
Lindgren inte känner igen mig? Eller hur?

— Ja det tror jag med! — svarade Lindgren, i
det han tittade närmare på honom, — jag brukar inte
ha’ såna der gentila bekantskaper, jag inte. Så vida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free