- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
51

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sprang med snabba steg fram till landgången för att
rigtigt visa sin välgörare att han inte var matt.

— Nu hade jag rigtigt lust att se hvad »snillena»
göra för nytta!— mumlade Bark för sig sjelf med ett
kitsligt småleende och gick med långsamma steg åter
tillbaka emot Norrbro.

7.



Klockan half elfva på slaget steg han in i
cigarrboden på Regeringsgatan. Han var förargad på hela
verlden, först och främst på »snillena», som hade narrat
i honom fyra glas punsch, till afsked naturligtvis; sedan
på sig sjelf, som inte hade kunnat hålla i sig med att
svara nej, bara derför att de hade gjort spektakel af
honom och sagt att han var stursk, och det ville han
inte att de skulle säga, derför hade han gjort det. Och
så de hade skrattat åt honom sedan, när han omtalat
sitt beslut att öfverge artistbanan och bli handtverkare
i stället. Huru speglosorna haglat omkring honom, och
huru de kallat honom affälling och bracksjäl och
dags-verkare, och påstått att lika gerna kunde han gå åstad
och bli spannmålsbärare eller vindragare, och att det var
feghet af honom att inte kunna uthärda litet svält och
litet nöd för konstens skull — den »eviga konsten», som
det är en ära att vara martyr för! Och när han då hade
betalat Falk igen den tian, som han viggat sig till på
svensexan för Lind, så hade det kommit in nya
punschbuteljer, och de hade velat tvinga honom att dricka ännu
mera; men då hade han sagt nej och sedan hade han
nästan fått slita sig ifrån dem. De hade gömt hans
öfverrock och hans hatt, de hade barrikaderat dörren till
rummet på det lilla schweizeriet, der de brukade träffas,
— han måste nystan kasta undan dem en för en, innan
han kunde komma lös. Men slutligen hade han ändå
kommit ut på gatan, och nu var han ändtligen här.

Det första han fick se, när han kom in, var ett
främmande ansigte innanför disken, och utanför den ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free