- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
52

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

par halfdruckna herrar, som lågo framstupa öfver
cigarrlådorna och pratade med flickan, en lång brunett med
ett djerft och utmanande utseende, som med ränta
åter-gaf dem deras munhuggarjargon, och som inte det
ringaste brydde sig om att stämma ner rösten för att Bark
kom in.

— Det ska’ ni inbilla småbarn och inte mig! —
skrattade hon i det hon slog den ene på fingrarne, just
då han ville fatta tag i uppslaget på hennes
klädnings-lif, för att draga henne intill sig, — vill ni vara så god
och hålla fingrarne i styr!

— Aj fan! var då inte så hårdhändt! Jag ville
bara känna hvad det var för sorts tyg —

— Ja visst, om det är bomull, eller–-inföll den

andre, i det han försökte samma manöver, hvilken så
till vida lyckades bättre, att han fick slaget i ansigtet
i stället för på fingrarne, och tycktes visa mycket god
lust att betala det med ränta, då Bark i detsamma störde
den målande scenen, genom att vända sig till flickan
och fråga:

— Ursäkta mig, är inte fröken Lund här?

— Nej, hon har gått hem för öfver en timme se’n,—
svarade flickan, — det kom bud att modern hade blifvit
sämre, och då bad hon mig att stanna här i stället.

— Ja, och fröken är, fan i mig, mycket stiligare,
och mycket trefligare med, — försäkrade den ene af
herrarne, i det han gjorde ett nytt försök i samma väg
som det första, medan den andre slog sig ned på en af
stolarne utanför disken och med gäckande och näsvis
min såg på Bark, i det han inföll:

— Säg inte det, du! Tocke beror på tycke och
smak! Lilla Anna är nog bra hon också, om hon bara
inte vore så förbannadt sipp af sig; men det ska’ man
väl vänja henne af med!

Det sjöd i Bark, men han hade styrka nog att icke
bryta ut. För att icke råka i frestelse att örfila upp
de båda stryktäcka skrodörerna, skyndade han likväl till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free