- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
54

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

här dags? Det vore då också dumt att gå åstad och
bulta upp någon sådan syndare, i fall det inte är någon
fara å färde! Ahnej, jag får väl först ge mig af hemåt

och se hur det är–skulle det behöfvas, så får jag

ge mig af ut efter en läkare — det fins ju ett par
sådana vid Esplanaden vill jag minnas, och om inte annat
så frågar jag på apoteket. De koka i samma gryta, så
de ha nog reda på hvarann!

Snart var han uppe på Yestra Humlegårdsgatan,
och i qväll mötte han inte någon, hvarken tiggare eller
artillerister. Hela trakten, ända ifrån Norrlandsgatan
och upp till hörnet der han tog af ut på den gamla
vägen, var alldeles folktom, så som det ofta är fallet
deruppe vid denna tid på natten. Det är Karlavägen,
som ännu utgör gränsen mellan storstadslifvet och
små-stadslifvet borta vid utkanterna, ty utanför den är det
ännu icke rigtigt fashionabelt att slå sig ned, och i den
mellan de stora, nybygda husen, inklämda villastaden
har det alltid varit rådande ett landtligt lugn, om man
undantar att pianofebern grasserar der erbarmligen. Men
så här dags på qvällen sofva till och med de ifrigaste
skallöpare, och Viktor Bark hade således godt tillfälle
att ostörd öfverlemna sig åt sina tankar, medan han
påskyndade sina steg. Snart var han framme vid porten,
öppnade den hastigt och med betydligt säkrare grepp
än qvällen förut, och skyndade in på gården. Det var
mörkt och tyst i hela huset, der Anna och hennes mor
samt han sjelf bodde; endast nere i trärucklet på
gården, hos madam Strömberg, lyste det i det enda
fönstret, som låg nästan ända nere vid marken.

Bark stannade tvekande på förstugutröskeln, innan
han öppnade dörren för att gå in. Skulle han bulta på
hos den unga flickan, eller skulle han gå upp till sig,
i fall ingen fara vore på färde, och hon kanske hade
somnat helt nyss? Skulle han kanske gå ner till sin
gräliga städerska och af henne försöka få reda på huru
det stode till der inne? Ja, det vore kanske det bästa;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free