Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade henne, och trots alla både dotterns och Viktors
ansträngningar att få henne upp ur den, stannade hon
dock qvar, ty hon ville inte räddas.
Och nu, när våren var inne, stodo de färdiga att
räcka hvarandra handen för att med samfäld sträfvan
bygga sig ett hem. De ville icke vänta till dess det
var färdigt på en gång, de tyckte att det skulle vara
bra mycket roligare att se det växa upp, stycke för
stycke, omkring deras unga lycka, så att de kunde få
glädja sig åt hvarje ny sak som deras samfälda arbete
hunnit förskaffa dem. Och så, en vacker söndagsmiddag
i Maj, när solen sken rigtigt varm och luften var rigtigt
mättad af blått, gingo de tillsammans till presten och
läto viga sig, och när de kommo hem i de två små rum,
som Viktor hyrt åt dem i en af de nya utkanterna på
norr, hälsades de välkomna af madam Strömberg, som
med betydligt blidare lynne fortsatt att städa åt
»artisten», som hon envisades att kalla handtverksmålaren
Bark, fastän han hvarenda dag i godmodig förargelse
sökte förmå henne att låta bli det.
— Nå, nu får jag då rigtigt säga hjertligt
välkommen och lycka till åt unga frun och herrn med! — sade
madamen med sin allra sirligaste nigning, — och Gud
välsigne hennes ingång och måtte hon bli lycklig, och
det säger jag, att blir inte hon lycklig, så sannerligen
för döden att det fins någon lycka till i denna syndiga
verlden!
Och så neg hon igen och förde förklädet upp till
ögonen och gret en liten vers, och derpå snöt hon sig
och neg på nytt, medan de båda nygifta, sedan de
vänligt besvarat hennes lielsningar, gingo in i det inre
rummet, der Bark med ett stumt, men vältaligt välkommen
slöt sin unga hustru i sin famn. Och madam Strömberg,
som började komma underfund med att hon var öfverflödig,
skulle just smyga sig ut, då det bultade på dörren.
— Hvem i alla tider är det nu som kan komma
och störa dom ?— mumlade hon halfhögt, då Bark i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
