Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skralpiggarne ute på öarne, som aldrig kunde hålla
jämnan i något» — menade hon, — »utan om de
inte söpo opp hvad de hade, promt skulle springa på
läsarmötena och hålla ett odrägligt schå med di der
förbaskade kolportörerna, som bara friar te’ maten, och
kursar med gudsolet som en knalle med bomullstyg och
merkurjum», —
» Och det gick väl ändå an med svågern », — brukade
mor Larsson säga, när hon satt vid spinnrocken och
vätte på tråden mellan hvartannat ord, — »för han var
då ett fromt kräk som inte gjorde en mask för när;
men si’, svägerskan den kunde hon då rakt inte tåla
sig med. För endera var det bara lip och jämmer, när
det knep till med kronutskylderna och de grofva
pen-garne till socken och till klockarn, eller också när det
fans några skilling öfver i huset, i fall rågen slog till
och potatisen stod någorlunda i pris på höstsidan, då
stod kaffepannan på spisen dan i ända, och då skulle
det hem både körsbärsvin och konjak, och då sprang
kärngarne ut och in i dörrarne så lång veckan var,
och det var ett lif så att en kunde rakt spricka af
förargelse, när en tänkte på’t! Och det förstås att Johan
är en dugtig arbetare, och ser ut som folk, men så är
han också en vidlyftig maskin och Gud vet hur många
jäntor som sitter der i vråarne med en unge på armar ne,
som han är far åt! Så en töcken juvel ville hon då
visst inte att hennes Lotta skulle ha’, hon som en dag
skulle ärfva hela tre fjerndels mantalet och fyra tusen
riksdaler te’ som far på en* tio, tolf år lagt af på
vinternoten, och som han lånat ut mot intresse till en
hemmansegare på Löparön, och det med sjelfva
krono-länsman till borgen.»
Allt det der upprepades ett par gånger om dagen,
i synnerhet då Johan var der och hjelpte till med
något arbete, och Lotta som var en rask och dugtig flicka
på tjugo år, låtsade som hon inte hörde hvad mor sa’,
utan hade sina egna tankar om både Johan och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
