Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte hon: — det är fäll inte så värst farligt som
det låter, han säger fäll så bara för di andras skull!»
Den tredje af de räfsande var Fia, ett af socknens
fattighjon; men man må inte tro att hon var gammal
och orkeslös för det. Fia var på sin höjd tjugofem
eller tjugosex år gammal, och såg ut som om hon haft
tattarblod i ådrorna. Hon var reslig, mörkhylt och med
svart hår, stora svarta ögon, låg panna och utstående
kindknotor, från hvilka nu rundningen hade försvunnit,
utan att de likväl ändå allt för djerft stucko fram, samt
en beslutsamt uppkastad mun, kring hvilken ett spotskt
och njutningslystet drag hade lägrat sig. Hennes figur
var kraftig och stark, hon var groflemmad och långsam
i sina röreléer, och det låg i hela det sätt hvarpå hon
bar sin kropp, någonting lättjefullt och vällustigt,
pa-radt med ett groft naturligt behag, som visserligen inte
var på minsta sätt studeradt, men öfver hvilket det i
stället låg samma naturliga uttryck af omedveten
lifs-kraft och lämplighet för sitt ändamål, som det hvilket
hvilar öfver en välskött ladugård, när den ligger
ångande af feta och qvalmiga, men välgörande dunster
under en brännande sommarsol, och man tycker att det
allra minsta lilla tillägg af ädelhet eller renhet i stil
skulle förstöra intrycket af det hela, och lägga något
sökt och främmande i den enkla naturföreteelsen på
hvilken menniskorna, tack vare sin brist på smak, icke
kunnat inverka störande.
Trots sin egenskap af fattighjon hade Fia en rikedom
som ingen annan satte särdeles högt, men som hon sjelf
var både lycklig, orolig och stolt öfver; hon hade två
barn, af hvilka det äldsta var hos hennes mor öfver på
fastlandet, der denna var fattighjon liksom dottern,
medan hon sjelf hade det yngsta, en gosse på ett och ett
halft år, med sig på de gårdar, der hon enligt
socknens beslut tillbragte sin tid, och der hon i allmänhet
ansågs och behandlades betydligt sämre än kreaturen.
Till Anders Larssons heder måste dock erkännas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
