- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
82

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej då — men jag kan fall göra 0111 frågan
på annat vis och säga: har aldrig nån gosse tagit dej
i famn, då?

— Di skulle bara understått sig te’ försöka! —
svarade Lotta stolt, i det hon sparkade omkring sig,
så att vattnet yrde högt i sky, — och nog skulle de
ha’ fått sig på örona, så de hade känt’et i fjorton dar!

— Det der ä’ lätt te’ säga, det, när en ingenting
har pröfvat! — Men det skulle nog låta annat om det
kom en stark och vacker pojke och fick tag i dig’ så
här, och lyfte opp dig i vädret som en vante och inte
brydde sig om hur my eke’ du streta och spjernte, utan
bara höll i dej så som jag gör nu!

Och i det hon sade detta reste hon sig upp,
fattade tag i henne med ena armen om axlar och bröst,
med den andra om höft och länder och lyfte henne lätt
som ett flor öfver vattnet, i det hon tryckte henne
intill sin egen kropp, så tätt att Lotta var färdig att
qväfvas, tyckte hon.

— Ar du tokig, Fia, — stönade hon förskräckt.

— vill du bara släppa mig –-vill du genast släppa

mig, annars skriker jag — — —

— Och så’ kommer karlarne ner te’ sjön och då
får de si dej, sådan som Gud har skapt dig, ja! —
skrattade Fia med rå munterhet, i det hon vaggade
henne på armarne.

— Nej, nej! — bad Lotta förskräckt, men
sak-tare, — jag ska’ inte skrika, men släpp ner mej nu
Fia, så är du snäll!

— Ja, men tänk dej först att det vore en karl
som höll dig så här och såg dig så här, och klämde
dig intill sig så som jag nu gör — och så att den
karl’n bar dig på det viset bort nånstans der ingen
kunde se er, ^och tror du inte att den karl’n skulle
kunna göra med dig hvad han ville, och att du hvarken
skulle kunna skrika eller slå eller bli’ ond, såvida du
inte är olika mot alla andra qvinfolk, något som du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free