- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
88

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, jag drar inte benen efter mej, jag som du,
inte! — svarade Johan, i det han gaf honom en
duglig spark under bordet.

— Aj! — vrålade Klas, — hvad spjernar du efter?

— Jag? — sade Johan lugnt, — ä’ du tokig du?
Det måtte ha varit nån annan.

Lotta gjorde sig ärende bort till spisen, der hon
lutade sig ner öfver grytan för att taga upp några
potatisar.

— Säg inte någe’ om Johan! — hviskade hon
i förbigående till Fia, som obekymrad om karlarnes
närvaro lade gossen till bröstet, — annars — —

— Var lugn du! —* svarade Fia, och fortsatte, i
det hon rystade pojken, som inte ville taga bröstet, —
nå ska’ du inte ha nu, din enveting?

— Fia borde fäll i alla fall vänja åf pojken! —
sade mor Larsson, i det hon öppnade skåpdörren och
tog fram en stor filbytta på två kannor, — han ä’ ju
arton månar fylda, vet jag!

— Ja det ä’ fäll inte för mycket, — menade Fia
ogeneradt, i det hon bjöd gossen det andra bröstet, —
och det fins ändå ingenting som ä’ så vigt te’ ta’ till!

— Han sa’ så, matrosen, om knifven också! —
inföll amerikanarn, i det han sneglade åt Fia.

— Det är då sanning för rexten! — menade
Larsson med ett groft skratt, — den matsäcken har en
altid med sej, menar Fia.

–Ja då — skrattade denna — och när en hvar-

ken har hus eller hem, som jag, så ä’ det så godt te’
hålla i så länge en orkar! Kyrkvärdsmor borta i
Rum-melmora har en på två och ett halft år hon, och han
pattar ändå, han!

— Jaja, så godt ä’ det kära Fia, — anmärkte
mor Larsson med en blick åt Johan, — för så länge
blir det då inga flera, te’ minstingen!

Karlarne skrattade dugtiga tag, och sågo ömsevis
på Fia och på Johan, medan Lotta med hastiga rörelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free