- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
97

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Att han är far åt’en, menar du?

— Ja, det är väl ingen sanning, Fia?

— Du kan ju fräga honom sjelf, så får du höra.
Men hvad gör det för rexten, om han ä’ far åt min
pojke? Han har aldrig loft mig något gifte, så nog
kan du få honom te’ man ändå, kära Lotta, om du
prompt vill ha honom och om far och mor dina vill
ha’n te’ måg, som kanske inte är så säkert.

— Hvem har sagt dig att jag vill ha’ honom? —
frågade Lotta med en harmsen blick och åtbörd, i det
hon steg upp från vaggan och gick fram till bordet,
bar bort de begagnade kaffekopparne till spisen och
började med orolig brådska att diska af dem, i det hon
vände ryggen åt Fia.

— Hvem som sagt mig det? — genmälde denne,
i det hon sakta rörde på vaggan, — Åh, du ska’ inte
tro att jag är sä tokig att jag inte kan räkna ut det.
Hvarför tar du inte hemmasonen uppe från fastlandet
då, om inte för det att du tycker mera om Johan?

— Derför att han är så dum och enfaldig af sig,
det är hela saken.

— Ja men han har pengar, och det värre ändå!

— inföll Fia med en ton af sträf beundran, — hans
far lär vara rikaste bond’ i hela Riala socken.

— Pengar har vi sjelfva! — svarade Lotta stolt,
i det hon vände sig emoWFia, — och så mycket måtte
jag ha’ te’ säga i den saken, så jag får ta’ någon eller
ingen, alt efter som jag sjelf tycker.

— Ja men Johan får du aldrig te’ man! —
fortsatte Fia envist och som det tycktes med ett visst
välbehag, som om hon vridit om en knif i sidan på någon
som hon hatade, — och det skall jag säga dig hvarför!
Inte för det att han är en vidlyftig maskin, och inte
för det att- han är far till min pojke, utan derför att
han är fattig, ser du! Och dina föräldrar vet mycket
väl, att tar di honom te’ måg, så får di föräldrarne

Frans Hedberg: Stockholmslif.

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free