- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
103

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klunk ur den, och satte sig derpå ned under trädet, i
det han långsamt började äta på en smörgås som han
tagit upp ur samma ficka, inlindad i ett papper.
Medan han åt spetsade han öronen oupphörligt; som om
han väntat på någon, och när han slutat äta, började
han sakta hvissla i afbrntna takter, under det ett
smålöje då och då drog öfver hans köttiga läppar, medan
han höll upp med hvisslingen. När han på detta sätt
väntat en qvart eller så omkring, steg han upp, gick
åter bort der lien låg, i det han mumlade för sigsjelf:
»Kommer hon, så kommer hon fäll inte förr än det
blir skummare», och så började han slå igen med
förökad fart.

När han slagit ut gången, stannade han på nytt
en stund och lyssnade, i det han spände ögonen
ihärdigt upp emot backen, der skymningen var ännu
starkare än nere på den öppna åkern. Så började han slå
igen, men stannade hastigt midt i hugget med lien,
al-deles som om en plötslig tanke runnit på honom och
med ens hejdat hans arm.

Så var det också, och att det var en obehaglig
tanke, det kunde man mer än väl se, på det sätt hvarpå
han rynkade ögonbrynen och sköt ut underläppen. Och
tanken var också ingen annan än denna: »Men tänk
om den andra skulle smyga sig efter och komma med

— hvad ska’ en då ta’ sig till*?»

Hastigt jämnade likväl ansigtet ut sig igen, och
en ny tanke förjagade den andra: »Ah skräp, det blir
väl altid någon råd!» — och sedan han ett ögonblick
sett glad ut åt den tanken, fick hans ansigte ett
nästan grymt uttryck, i det han fullföljde den på detta
sätt: »Om inte anna’ hjelper, så tar jag och vräker
henne i sjön!»

Derpå började han det nya slaget, i det han efter
några ögonblick mumlade för sig sjelf: »Men det gör
jag fäll ändå inte, för det kostar alt mera än det
smakar!» Och derpå började han med obekymrad min att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free