Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvissla på nytt, i det att timotejen föll för dé raska
lieslagen i långa halfcirkelformiga led, hvilka lågo så
jemt som 0111 de skulle varit utmätta med en passare.
När han på detta sätt kommit till motsatta sidan af
åkern, tyckte han sig höra något prassel i buskarne
uppe i backen, och fast det nu var dugtigt skumt,
tyckte han sig kunna urskilja någonting mörkt, som
skymtade fram deruppe, ocli när han väl hade hunnit
förvissa sig om att det var en qvinnogestalt som kom
smygande med lätta steg, flög ett triumferande löje
öfver hans ansigte, och han knäppte sakta med fingrarne,
liksom han velat säga: »Jag visste väl jag, att hon inte
skulle kunna vara härifrån». Men i stället för att nu
skynda dit der gestalten skymtade, tog han på nytt till
lien och slog hvarfvet tillbaka igen, utan att låtsas
märka att det var någon der borta som väntade på
honom.
När Lotta, ty det var verkligen hon, såg honom
så upptagen af sitt arbete, vek en god del af den oro
som hon känt, när hon smugit sig ut derinifrån köket
der hon hade sitt sängställe, sedan hon förut vål
lyssnat efter att de gamla somnat derinne i kammarn, en
oro som ökats allt mera ju närmare hon kom neråt
gärdet, och hon stod nu aldeles orörlig deruppe i skydd
af träden, och såg med välbehag på hur han förde sin
lia, och hur smidiga och kraftiga hans rörelser voro.
Hennes drägt var densamma som på förmiddagen,
endast med den skilnaden att hon nu kastat en storrutig
schal öfver hufvudet och sedan hon lagt den i kors
öfver bröstet, knutit samman de båda ändar ne på ryggen.
— Har du inte slutat snart, Johan? — sade hon
halfhögt, när han kom aldeles nedanför platsen der hon
stod,
— Nej se Lotta, är det du? — svarade Johan,
i det han tittade upp till henne med ett leende, —
bar du räfsa med dej, så kan du nu få te’ göral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
