- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
106

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan ta’ sig för! Hon har sprungi’ efter mig
tillräckligt i ett par år, för te’ kunna göra det nu med,
tän-ker jag!

— Nej Johan, ner te’ sjön går jag iute–der

har jag varit tillräckligt i dag!

— Ja men nu ä’ det qväller! — svarade Johan
med samma leende som nyss, och derpå vända han sig
uppåt backen, lyssnade ett ögonblick och sade sedan
hviskande och hastigt: — nu gnälde det i grind
der-oppe; du behöfver bara stanna ett par minuter, så får
du fäll se hvem det är som kommer!

— Nå ja, jag går fäll ner te’ sjön då,— svarade
Lotta i samma hviskande ton, i det hon förskräckt
tittade sig om, — men jag dröjer inte lång stund der,
så mycket du vet det!

Och dermed var hon försvunnen, och sedan Johan
sett efter henne ett ögonblick, började han återigen att
slå, i det han tänkte för sigsjelf: »hvad det anbelangar
så ska’ vi fäll se om inte du dröjer der så länge som
jag vill ändå! — Inte för att jag hörde grind gnälla,
men nog kan det fäll hända att det kommer någon
ändå». Och medan han slog det nya hvarfvet ut, vände
han oförmärkt på hufvudet, och såg efter en stund en
lång, mörk gestalt som stannade uppe i backen bakom
en trädstam, såg sig spejande omkring åt alla sidor
och derpå försvann uppåt backen igen lika ljudlöst som
den kommit.

— Det var hon! — tänkte Johan för sig sjelf,

— och ä’ hon god, så kommer hon fäll igen, tänker
jag! Men då ska’ hon alt få titta efter både mej och
Lotta, det kan hon lugna sig för!

Och som om den tanken satt nya krafter i armarne
på honom, arbetade han nu med dubbel if ver, och hade
snart slagit slut på den åkern som han börjat med när
de andra karlarne gått upp. Då gick han ner till de
förr omnämda träden, hängde upp sin lie på en af
gre-narne, tog åter fram flaskan ur rockfickan, tog sig en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free