- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
111

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tog af blommorna och blåste luft i dem, derpå slog hon
dem mot öfversidan af handen, så att de smälde som
små skott, hvarefter hon kastade bort dem, den ena
efter den andra.

— Tänker du kasta bort friare så der också, Lotta,
när de kommer och vill göra sig rara? — frågade Johan
småskrattande, sedan han en stund sett på hennes lek.

-— Det kan fälle hända det! — svarade Lotta raskt,
i det förlägenheten med ens lemnade henne, och hon
såg honom obesväradt i ansigtet, — de ä’ fäll inte stort
mer värda, tänker jag!

— Inte han ifrån storlandet heller? — frågade
Johan med gäckande ton, — eller ä’ det kanske bara
öpojkarne som du ger skjuts på det der sättet?

— Sådana kan öpojkarne vara! — menade Lotta,
i det hon kastade bort de långa stjelkarne efter
blommorna, — men hvad var det du ville säga mig Johan?
Jag får väl snart lof te’ gå opp igen, så det vore bäst
att du lät mig veta’t medsamma.

— Jo det är bara det, — svarade Johan efter
en stunds tvekan, i det han makade sig närmare henne,

— att jag tänker ge’ mig åf hemifrån i höst, och jag
vilJ e be dig titta te’ gubben och gumman litet i vinter,
och lijelpa dem med ett och annat, om det skulle
be-höfvas.

— Tänker du ge dig åf hemifrån, Johan? — sade
Lotta efter några ögonblick med något sväfvande röst,

— det har du aldrig talat om förr, och det kan du fäll
knapt göra ändå, för de gamles skull.

—- Jag ä’ tvungen! — återtog Johan långsamt, i
det han slog med handen mot hattbrättet, — här kan
jag inte gå längre och släpa ut mig för ingenting. Här
blir det bara skräp och elände åf, endera på det viset
eller på ett annat! Ingenting har en för sitt arbete,
och för ingenting är en hållen heller, derför att en
ingenting har! Då är det fälle bättre att ge sig åf ut
medan en är ung och kan ta’ i ett tag, och derute kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free