Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det fäll bli karl af mig också, iast di säger här hemma
på ön, att jag ingenting duger till!
— Det har jag inte hört någon säga om dig, —
svarade Lotta hastigt, men fortsatte sedan tvekande och
långsamt — di säger bara att ... att . . .
— Att jag är vidlyftig åf mej, ja — och att jag
springer efter alla jäntor jag ser, — forfor Johan med
ett trotsigt skratt, — och så skyller di mej för te’ vara
far åt alla möjliga ungar både här och der! Men det
är inte alla som har fiskblod i ådrorna, och en kan falla
på både det ena och det andra orådet, när det fins en
flicka som en håller åf, och som en vet att en abslut,
rakt inte kan få!
Det klack till i Lotta, och hon blef nästan andlös
och lyssnade sedan, medan Johan fortsatte, i det han
tittade utåt sjön och talade nästan som för sig sjelf.
—; Och för resten ä’ det fäll inte jag ensam som
ä’ skull’n till altiliop, di har nog varit med om’et,
jäntorna också, och de har intet sprungit litet efter mig
di, både den ena och den andra! Som nu den der
half-tokiga Fia, som jag tänker har mål t mig skeppan full
för dig, liksom för alla andra, tror du jag fick vara i
fred för ’na så mycket som att jag hann blinka? Nej,
låt bli det 1 Gå din väg, tyckte jag både bitti och sent, för
jag vill dig ingenting, men hur det var så passade hon
ut mig en gång ändå, och då tänkte jag, — för sir du,
Lotta, jag vill inte göra mig bättre än jag är, — nå
ja, hon ska’ fäll få sin vilja fram då, tänkte jag, och
så blef det som det blef! För nödbjuden har jag aldrig
varit, om det kommit derpå an, och jag vill se hvilken
ung pojke är det, jag, så vida han inte liar kommit
sömnig till verlden, som så mången har fäll det!
— Jaså, det är du Johan, som ä’ far till gossen?
— frågade Lotta tvekande, i det hon såg pä honom, —
är det på det viset?
— Ja, det kan fäll hända, — svarade Johan
vårdslöst, — nog säger lion så, och inte kan jag svära på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
