Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat på de tätt tillslutna armarne, och hviskade half högt
i det hon drog djupt efter andan:
— Johan! det är någon som lyssnar på oss!
— Ah inte! — svarade Johan med kort och
af-bruten röst, — hvem skulle det vara? Defc var bara
en fågel som flög opp!
Lotta svarade ingenting, hon bara pekade bortåt
buskarne der prasslet hördes, och när Johan sprang
upp för att se efter hvad det var, passade hon på och
tog till flykten öfver ängen och framåt ledet till, der
Johan, som genast upptäckt hennes flykt, upphann henne
och på nytt slog sina armar omkring henne, samt
hviskade hest i hennes öra, i det han lyfte upp henne
som ett barn:
— Ahnej, så lätt kommer du inte ifrån mig! Har
jag så sant fått fatt i dig nu, så ska’ jag också visa
dig att jag ä’ karl te’ hålla dig q v ar!
— Inte den här gången! — ropade Lotta med
återvunnen styrka, i det hon slog honom ett så
våldsamt slag i ansigtet att han ögonblickligt släppte sitt
tag och tumlade tillbaka, hvarpå hon med hastiga steg
skyndade in genom ledet som Johan lemnat öppet när
lian kom, och sprang lätt och snabbt som en katt
uppför ängen. När hon kommit upp på backens krön,
der hon var för nära gården för att frukta att han
skulle våga närma sig en gång till, stannade hon hastigt,
tryckte händerna mot bröstet för att hämma det
hoppande hjertats slag, och ropade nedåt med ett gäckande
skratt;
— Sof nu på det der så länge, kära Johan! Ha
ha ha! — Vi få talas vidare vid i morron!
-— Vänta mig, du! — mumlade Johan nere vid
ledet, i det han med ena handen torkade blodet af sin
sårade näsa, och knöt den andra efter henne uppåt
backen; — det der nypet ska’ du få betala. Men fan
te’ dugtig jänta ä’ det i alla fall — tänkte han sedan
med en viss trumpen beundran, — hon ä’ inte lik di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
