- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
118

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra, hon inte. — Och dermed gick han ned till
sjöstranden, sköljde af ansigtet och händerna, och gick
sedan långsamt uppför backen, utan att bry sig om att
se efter om det var någon som lyssnade på dem eller
inte. Han hade likväl inte tagit många steg förrän en
lång, mörk skepnad trädde fram ur skuggan af en
asp-grupp som stod der, och stälde sig i vägen för honom
midt på gångstigen.

— Jaså, det var du Fia! — utbrast Johan lugnt,
som om han fått svar på en fråga, — jag kunde tro
det! Trollena ä’ altid ute så här dags!

— Den gången tror jag du fick snus på tummen!
— sade Fia hånfullt, i det hon satte händerna i
sidorna, — du tänkte alt ställa så te’ nu att di skulle
vara tvungna te’ ge dig henne och hemmanet med, och
hade jag inte skrämt opp or r hön an, så — —

— Ja det ska’ du rigtigt ha’ heder och tack för,
Fia! — svarade Johan, i det han skämtsamt slog henne
på höften, — gömdt ä’ inte glömdt ser du, och den
väntar allri för länge, som väntar på något godt!

Och dermed gick han smågnolande ifrån henne under
det hon stod qvar i backen och stirrade, på en gång
tanklös och förvånad, med gapande mun och hängande
armar, efter den resliga gestalten, hvilken uppe på toppen
af backen afmålade sig skarpt som en svart silhouett
emot den klara natthimlen borta i vester.

7.



Dagen derpå började det se »ludet ut i luften»,
enligt hvad Anders Larsson påstod. Redan på
morgonen började hvitaktiga strimmor skjuta upp i öster strax
efter soluppgången, och i stället för. att följa horisonten
som de annars pläga, gingo de rätt upp på himlen och
möttes deruppe af andra som kommo upp från vester,
bildande på detta sätt midt öfver himlahvalfvet
konturerna af en stor båt med spetsiga stäfvar och dugtigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free