Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, du måtte fäll ska’ sofva tyngre än jag,
som ä’ gamla menniskan, fortfor mor Larsson, utan att
ge akt på Lottas manöver, — men hur det nu var,
så drömde jag fäll, kan jag tänka, för jag tyckte
ak-kurat att det smällde i köksdörrn som om någon
öppnat den, och att det tassade steg öfver golfvet, och då
for jag opp som en penal, och så lyssna’ jag, men jag
hörde ingenting als mera, ocli då skulle jag just te’ och
somna igen, men då var det aldeles som någon skulle
ha’ rycki’ mej i armen och sagt att det var någonting
underligt utanföre! Och jag steg opp och titta ut
genom fönsterruta’ och då får jag se Johan som kommer
opp för backen och går in genom grind och ger sig åf
åt stallet till, och då klack det te’ i mig och jag tänkte
just för mig sjelf: det kan undras mig om han varit
ensam dernere, tänkte jag, och der för så blef jag qvar
der jag var, och vaxe inte Fia, det eländiga kräket,
kommer opp samma väg en liten stund efter, så nog
hade han haft sällskap altid.
— Hon hade fäll hjelpt honom räfsa! —
skyndade sig Lotta att säga, i det hon vände sig om till
modern, sedan hon -med våld försökt beherrska det
upproriska blodet, som hon kände ville upp åt
hufvu-det igen.
— Vet jag hvad hon hade hjelpt’en med! —
svarade mor Larsson föraktligt — men nog låg gräset
qvar så som han hade slagi’ det, efter hvad far din sa’,
som va’ nere der nyss — och hvad som är säkert, det
ä’ att Johan ä’ då en rigtig utböling, som det rakt åf
ä’ en skam te’ vara i slägt med!
— Ah, en kan inte veta så noga, om han inte ä’
bättre än han ser ut för — inföll Lotta hastigt, —
för när alla spottar på en sten, så ä’ det fäll inte
underligt om han blir våter te’ slutet!
— Hvad i alla tider, flicka? Tar du’n i försvar?
—- utbrast mor Larsson och slog ihop händerna, -—
du som sjelf så mångesta gånger har sagt — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
