- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
124

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

promenader ntefter de nakna armarne, som han då
emellanåt ryckte till på, i det han med ena handen gnodde
sig öfver de skinande kindbenen och fortfor att sofva
lngnt som förut.

Lotta satt som i en half dvala, och hon tänkte
mekaniskt på moderns förkastelsedom öfver Johan nyss
förut, och när hon nu visste huru orätt han den
gången blifvit misstänkt, låg den tanken inte långt borta
att han nog kunde blifvit lika obilligt bedömd äfven
många andra gånger då han på detta sätt haft
utseendet emot sig. Jaså, tänkte Lotta vidare, det var
således Fia som hade lurat på dem, och det var ju då på
sätt och vis henne, som Lotta hade att tacka för att

— — men vid den tanken gjorde hon ett kast med
sitt värkande hufvud och menade stolt att hon nog
skulle hafva fredat sig ändå.

Så kom hon att tänka på hur hon skulle vara
emot Johan, när de första gången finge syn på
hvarandra i dag? Hade hon kanske gjort illa honom, för
hon mindes än att hon slagit till så mycket hon
förmått, ock tänk om han hade märke efter hennes
händer? Ja, det skulle inte skada, det skulle lära honom
till en annan gång, att hon inte var en af de der
jäntorna som man handskas med hur man tycker, och som
han var van att ha’ och göra med, efter hvad han
påstod. Men inte ville hon precis göra honom illa för
det, för han hade ju inte égentligen gjort henne
någonting, och det var kanske bara hans mening att se hur
dan flicka hon vore. Nå, så hade han fått reda på
den saken nu då, och en annan gång kunde han ta’ sig
till vara.

Just som hon som bäst satt och tänkte på alt det
der, hörde hon steg ute i farstusvalen, och utan att
göra sig reda för hvarför, ryckte hon genast kluten
från hufvudet och kastade bort den i vrån mellan
skåpet och väggen. Derpå slätade hon hastigt håret, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free