- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
125

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon ännu inte haft tid eller lust att kamma upp, och
lyssnade utåt med klappande hjerta.

Dörren öppnades och Johan trädde in. Hans
redan förut framstående och köttiga öfverläpp var nu
ännu mera uppsväld af slaget som hon tilldelat honom,
och denna tillökning i munnens fyllighet klädde honom
inte särdeles väl, något som Lotta också genast lade
märke till, och som inte var långt ifrån att aflocka
henne ett skratt, hvilket hon likväl, fastän icke utan
möda, lyckades att hejda.

Men Johan märkte likväl hennes blick och
dragningen i mungiporna, och sade i förargad ton, i det
han stannade vid dörren med handen på klinkan:

— Ja, det fattas bara det, att du grinar åt mej
nu till på köpet I — «

— Hvad är det med dej? — frågade Lotta, i det
hon mot sin vilja brast ut i skratt, — så du ser ut!

— Det ska’ du säga, du, som tygat till mig på
det här sättet! Men det är sak samma, det! Kan vara
lagom åt mig, när jag bär mig så tokigt åt som jag
gjorde i natt!

— Tyckte du att du bar dej så värst tokigt åt
då? — fortsatte Lotta att fråga, i det hon i hast blef
alvarsam igen.

— Ahja, — svarade Johan, i det han släpte
dörrklinkan och gick fram ett steg i rummet, — för att
vara åf mej, så var det fäll alt både tokigt och olika
med! Jag brukar just inte ta’ emot tockna här kyssar,
jag, utan att ge lika godt igen!

— Ja, inte jag heller, — sade Lotta i det hon
såg honom på en gång rakt och skälmskt i ögonen, —
sådana som du ville truga på mig i natt der nere vid
sjön. Och en försvarar sig så godt en kan, det måtte
en ha’ rättighet te’ ?

— Ahja, nog ska’ du få vara i fred för mej, det
kan du vara lugn för. Jäntor som tar te’ knytnäfvarne,
dom är jag inte så värst angelägen efter, ska’ jag säga dej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free