Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina, — nu ä’ det ljusa dagen, och så ä’ ju han inne!
tilläde hon, i det hon pekade på gossen i vaggan.
Johan tittade på gossen, och så såg han ifrån
honom och upp på Lotta, och när det var gjort, så sänkte
han blicken ner i sitt knä och der stannade den en
god stund, förlägen och oviss, som om den hade skådat
ner i en gåta, som den aldrig förr i hela sitt lif
kommit att falla på.
— Och så är det en sak till, som gor’et; —
fortsatte Lotta som hade följt hans blick, och som med
qvinnans vanliga skarpsynthet hade anat hvad som
föregick inom honom, — nu har jag sett att en kan rå på
dig, och det trodde jag inte förut. Ja nu ska’ du inte
tro! — fortsatte hon då hon såg att han gjorde en
rörelse och att det spelade något af det gamla trotset i
ögonvinklarne, när han ändtligen tittade upp — att jag
menar på det sättet som i natt, för det skäms jag
öf-ver att jag gjorde, men det var alt ditt eget fel också!
Utan jag menar att en kan rå på dej med godo som
nu, och derför ser du Johan, ger jag dej nu mitt löfte
att om du vill vara stadig och hålla fast vid mej, så
vill jag också hålla fast vid dig, och så ska’ vi i dag
och det på rak arm säga far och mor hur det står till,
och vill de sen inte ge med sej, så får vi fäll vänta ett
par år! Vi ä’ ju unga båda två, och det går fäll
ingen nöd på oss, om vi inte kan få komma ihop med
detsamma. Nej du får inte säga något nu, — jag kan
fäll förstå, hvad det skulle vara, men ser du Johan,
det gör jag aldrig i tiden, för jag vill att vi ska’ kunna
se folk i synen och att de ska’ få lof te’ ta’ tillbaks
alt hvad di har sagt om dej. På andra vilkor vill jag
inte veta åf dej, det är mitt ord, och fast jag bara ä’
flicka, så kan du lita på att jag står vid det så bra
som någon karl, och kanske litet bättre med. Och nu
tar jag Och byter om ättikan, för nu har den fäll
blif-vit het, kan jag tänka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
