- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
130

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Låt ättikan vara! — ropade Johan, i det han
slet bort halsduken från munnen på sig, ;— ä’ det nå’n
som frågar hvad jag har fått på läppen, så svarar jag
som sanningen ä’: jag har fått mig ett nyp utåf en
jänta, som är femton gånger likare än alla qvinnfolkena
på hela ön, om en så knippar ihop hela skrälldusen
och tar både prestfrun och klockarmamsella och lägger
ofvanpå!

— Tag nu inte te’ med storslefven! — skrattade
Lotta, — och var tyst med läppen, för om jag också
torfva te’ dig i natt, så angår det ingen annan än dej
och mej, och jag vill inte atl di andra ska’ veta åf’et!
Och gå nu ner och slå, Johan, för annars kan mor
komma på oss med att du ä’ inne här hos mej, och det
vill ja inte. För rejelt ska det vara oss emellan, annars
vill jag inte vara med om’et!

— Och rejelt ska’ det bli, Lotta, — sade Johan
i det han steg upp och slöt henne intill sig kraftigt
och varmt, men inte stormande och hett som några
timmar förut nere vid sjön, — och glömmer jag åf mej,
så lägg du bara te’ mig som du gjorde i natt, för du
ä’ nog en af de jänterna, som inte glömmer dej, du,
och när alt kommer ikring så ä’ nog det det likaste ändå,
och får en en sådan, då kan en vara glad åt att få
hustru och barn.

— Ja, och tockna pojkar som du kan alt bli de
likaste bland karlarne de också, om di bara vill tänka
på att det fins alvare i lifvet med, och inte bara lek,
kära Johan! Och jag kan nog vara med om leken jag
också, det ska’ du få si — —

— Kan du Lotta? — afbröt Johan med en glimt
af den förra häftigheten, i det han tryckte henne intill
sig och kysste henne.

— Ja Johan — sade Lotta med ett djupt
andetag, sedan hon besvarat hans kyss, — men ser du, det
är med den skillnan att jag vill ha lof te’ leka jag,
innan jag börjar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free