- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
132

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte te’ att undra på. Det vore bra om ni liade gåln
skuldfri nu, i fall han skulle lägga sig och kola åf.

— Ahja det förstås! svarade Johan lika lugnt; —
men det som inte ä’, så kan det fäll bli!

Ander Larsson tittade på brorsonen från sidan. Det
låg någonting så bestämdt och segervisst i tonen, att
han började på och fundera hvad det skulle ha att
betyda. Skulle brodern ha några hjelpkällor att anlita,
som han inte kände till, eller hade Johan någonting på
kornet, som skulle kunna hjelpa opp affärerna för de
der fattigklutarne, som han plägade kalla dem, både i
sina tankar, och för de sina, när de sins emellan talade
om brodern och hans omständigheter. Anders Larsson
beslöt att försöka få reda på saken på fint vis. När
derför det nya slaghvarfvet hade aflägsnat de öfriga
från dem ett stycke, och han var temligen ensam med
brorsonen, som gick framför honom, sade han, som det
tycktes helt afsigtslöst:

— Det ä’ inte så lätt, det, te’ bli’ åf med skuld,
när en gång har råkat i’n! Den hänger med som tjära
under fotsulorna, en må skrapa och anfäkta sig, hur
mycket en vill!

— Ahja, så vida en inte råkar på något skarpt,
som en kan skrapa åfet på med en gång! — svarade
Johan.

— Ha I råkat på något tocke då? — fortsatte
farbrodren, utan att låtsa om annat än att det inte
angick honom det minsta.

— Det kan fäll hända, det! — svarade Johan lika
lugnt som förut.

— Hvad skulle det vara då? — flågade Anders
Larsson, som blef alt mera nyfiken, — ni har fäll inte
hittat på nå’n gullgrufva heller! Tockna har jag just
allri hört talas om här borta på ön!

— Nej, nå’n gullgrufva ä’ det fäll inte, men nog
lär det vara fällspat i’na, altid, — svarade Johan, —
och det va’ några herrar från Stockholm ute och titta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free