- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
133

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på berget i våras borta vid Smedsudden, I vet. Ocli
di knacka och bulta värre, och stenfliser tog di med sig
in te stan, och nu talte far om i går att de hade varit
en schinjör ute te’n och nu vill di köpa hela udden te’
Rörstrand, porlinsbruket derborta i stan.

— Håhå heller! — utbrast Anders Larsson
förbluffad, i det han stannade i slaget, — det ä’ ju rakt
rama, nakna berge’ vet jag? Der fins ju bara några
martallar, och inte så mycket matjol som jag kan lägga
på min tumnagel!

— Ja, aldrig har jag hört att en hittar fällspat i
åkerjoln, inte! — sade Johan försmädligt, i det han
af-lägsnade sig från farbrodren och slog af alla krafter.

— Hur mycket har di bjudi’ då? -— frågade denne,
i det han följde efter med långsamma steg.

— Di har bjudi’ tolfhundra riksdaler! — svarade
Johan, och tilläde strax derpå med likgiltig ton, som
om det varit den största bagatell i verlden, — men far
har sagt att han inte sälj er’n för mindre än femton.
Och det ger di nog, för hade jag varit hemma och fått
tala vid dom, så skulle di inte ha’ fått’en under aderton,
det kan di glä’ sej åt!

Och med de orden aflägsnade han sig alt mera.

Anders Larsson stod qvar på samma ställe och
funderade på saken både länge och väl. Femtonlmndra
riksdalet — det var inte småsmulor det för en
bergknalle som inte ens kunde ge bete åt en get, i fall de
hade någon. Ju mer han funderade, dess längre blef
han i synen, och fast det var hans bror det gällde, så
kunde han inte hjelpa att han kände ett djupt styng af
bitter afund i sitt hjerta.

— Femtonhundra riksdaler! — mumlade han för
sig sjelf, i det han klådde sig bakom örat, — jäkeln
anacka! Han kunde inte ligga på mina egor, inte, den
der förbaskade bergknallen!

Och ju mera han tänkte på detta, desto mera
förargade det honom. Femtonhundra riksdaler! Då skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free