- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
136

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Då är det bara »diden!» — utbrast
amerikanaren förbluffad.

— Kors, det var fasligt hvad Johan har blifvit
ordentliger! — sade Fia, i det hon blåste på sitt kaffe
och tittade ömsom på honom och ömsom på Lotta som
räckte honom kaffekoppen, och när hon ertappade den
blick som åtföljde lemnandet och mottagandet af koppen,
så ryckte hon till, så att hon slog ut det varma kaffet
öfver sin bruna hand, som hade nästan samma färg som
drycken.

— Ahja, det ä’ fäll inte för tidigt, om jag skulle
börja på te’ bli stadiger nu, — mente Johan, utan att
se på henne.

— Jag tror Fia brände sej! — skrattade Klas,
som såg henne spilla ut kaffet, — j°jo! en ska’ inte
vara för heter på gröten!

— Hvad säger du, din snorhyfvel? — utbrast Fia,,
som behöfde någon att bryta ut på, och dervid slog till
Klas med afvighand så att han föll baklänges i gräset
och i fallet stötte till amerikanarens hand, så att denna
tappade det fulla bränvinsglaset, just som han skulle
föra det till munnen.

— Nå så jäklar och innerligen och evinnerligen
länspumpa dej, din sakramenskade — — — började
nu amerikanaren på ren svenska; men han tvärtystnade
genast när Lotta hastigt skyndade till honom med buteljen
och på nytt fylde i glaset, medan gubben Anders steg
upp och sade i det han vände sig till slåtterkarlarne:

— Raska på nu så ä’ ni snälla af er! Jag ska’
bara opp ett skuttande te’ mor, för te’ tala mena om
en sak som jag glömde i mörås, och du Lotta kunde
gerna ta’ ett tag med räfsa, du, tes mor kommer, såvida
du är gelikan i hufvudknoppen, förstås.

— Usch ja far! — svarado Lotta raskt, — nu ä’
jag alldeles bra igen.

— Har ni skylat altihopa höt nu då der nere på
ängen? — frågade han Maja och Fia, i det han gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free