Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja men på det sättet blir det ju bara tre som
lassar, och det är för litet, när pojkarna ska’ ta’ emot!
Det får fäll åtminstingen vara två te’ hvart lass, och
jag är rakt tvungen te’ se efter pankakan och pojkkräket.
— Ja, då går fälle jag tiaed ner och kör, och
Lotta får räfsa efter Johan — sade Anders Larsson, i
det han klådde sig bakom örat, — han slår nog resten
ensam, för det ä’ håle te’ pojke te’ vara duktiger åf sej!
Mor Larsson tog förargad ett duktigt tag med
vispen, och sade i det hon sträckte ut venstra handen som
hon hade full med det gula ärtmjölet.
— Nej tack ska’ du ha’ Anders! Det ä’ inte värdt
te’ släppa dem ensamma, för en kan inte veta hvad de’
tar sej te’!
— Ahå! —- utbrast Anders Larsson slugt, i det
han knäppte med fingrarne, — det ä’ fäll inte så
farligt, kan jag tro!
— Farligt nog, om inte Fia har sprungit med
på-hittningar! — genmälde mor Larsson i det hon sänkte
rösten, — för hon påstår att Lotta var nere vid sjön
i natt med Johan, och en ska’ få si att den vidlyftiga
karibeln narrar ’na te’ något satetyg, och sen bli vi
kanske tvungna te’ låta henne få honom, för att inte
ha’ den klicken på oss, att hon sitter med en töcken
der en, hon liksom Fia! — och vid dessa ord pekade
mor Larsson med vispen öfver axeln på den bakom
stående vaggan.
— Det ä’ inte så farligt, säger jag dej, mor! —
svarade Anders i samma halfhviskande ton, — för om du
visste hvad jag vet, så skulle du säga som jag, att
Johan kan vara rätt så god måg han som nån ann’ —
ja, bättre med, om det kniper!
— Är du tokig, karl! och hvad vet du för slag
då? — utbrast mor Larsson skarpt, i det hon släpte vispen
tillbaka i fatet och satte begge armarne i sidorna.
— Jo ser du mor, — svarade Anders knipslugt i
det han blinkade med ena ögat och lade begge armbå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
