- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
143

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jaså, det ä’ gjort nu? — sade Johan, i det
det lyste till i ögonen på honom, — nå det var bra
det, då!

— Jaha — utbrast Anders Larsson fryntligt, —
och nu ska’ vi dricka köpskål på saka! Och ä’ det
något du vill ha’ här inne, Johan, — tillade han i det
han blinkade slugt åt denne, som såg på Lottas
högfärgade kinder och strålande ögon, — så stöt på mej
du, och vi ska’ fäll fundera med hvarann’ om saken!

— Det kan fäll hända det, — svarade Johan, —
men hur kommer det te’ att I är så gifmilder åf er i
dag, farbror? Det är fäll aldrig Smedsudden?

— Nej, kors då, — sade Anders Larsson, utan
att tycka illa vara och i det han tittade utåt, der
luften började att lätta upp, — det ser ju ut som en
skulle få in både gräset och timotejen utan väta, och
då kan en fäll vara glader och kosta på sej nån smula
mer än vanligt! Skål svägerskan, skål mor! Skål
Lotta och Johan, det ä’ inte höslåtter mer än en gång
om året!

Glasen slogs tillsammans, och klangen af dem väckte
gossen i vaggan. Han satte sig upp, såg sig omkring
med stora, förvånade ögon, och när han fick syn på
Lotta, så sträckte han armarne emot henne och log som
ett helt klart solsken efter en regnvädersnatt.

Lotta gick till honom, tog upp honom på armen,
under det han gladt sprattlade med sina nakna,
knubbiga ben och fötter, och i det hon gick fram till
Johan, hviskade hon så att ingen annan hörde henne: —
»Nu har du snart både hustru och barn, Johan!» —


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free