Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad jag vet, jag, och jag har sett mycket elände i
min dar, jag! — Får det inte vara en enda liten droppa,
bara för att smaka på de färska kringlorna?
— Herre Gud, hvad Karin är envis! Jag är väl
tvungen då, för att få ha’ husfred! — sade lilla frun
med samma lidande ton som förut.
— Nå, se det var då rigtigt snällt, — pjollrade
Karin förtjust, i det hon satte sig ner på en vid soffan
stående pall och höll fram brickan åt den lidande lilla
varelsen, som lade bort boken, vände sig litet framåt
och tog kaffekoppen med ena handen och en af
sockerkringlorna med den andra; — men hvad i alla tider
ser jag — ropade hon sedan med en medlidsam blick
på lilla fruns rödgråtna ögon, — lilla frun har gråtit?
Nej det går för långt, och nu sannerligen för Gud om
inte jag på eviga fläcken tar och skrifver till majorskan
och talar om hur det står till! Det här står jag inte
ut med att se längre!
— Karin understår sig inte att skrifva ett ord
till mamma! — sade lilla frun helt alvarligt, i det hon
tog en ny kringla, — jag har gråtit för att jag har
så ondt i hufvudet och inte för någonting annat!
— Liksom jag inte hade ögon! — utropade Karin
emfatiskt, i det hon trugade på henne en tredje kringla,
— åh tro mig, jag ser nog hur det är fatt, och får
jag inte skrifva till majorskan, så min själ och Gud ska’
jag inte läsa lagen för herrn, när han kommer hem,
det kan han lita på!
— Om Karin säger ett ofd åt min man, så blir
vi aldrig vänner mera!
— Ja, men är det menskligt att han låter en
sådan liten Guds engel sitta ensam på det viset och det
på sin födelsedag till? — jämrade sig Karin, som nu
tog tillbaka den tomma koppen ur lilla fruns hand, i
det hon fortsatte i samma ton, — nå Gud signe henne,
lilla älsklingen, som drack ur kaffet! Nu ska’ hon få
se att det blir nog bättre, för jag ska’ säga, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
