Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, nej! jag ska’ inte säga ett ord mera! —
sade Karin, i det hon drog sig baklänges tillbaka mot
dörren som hon kommit in igenom, i det hon höll den
lilla brickan i ena handen och slog framför sig
afvär-jande med den andra, — men det vet jag, att jag som
kom till majorns när de båda var unga, det var annat,
det! En så lycklig hustru som majorskan fans då inte
i hela Sverige, för majoren bar henne då ordentligt
på händerna från morron till qväll, och när jag nu
tänker på — — jaja! jag säger inte ett ord mera — —
men det säger jag: stackars lilla frun! —
Och med de orden, uttalade med det djupaste
medlidande och med ögonen rigtade mot höjden, försvann
gamla Karin ut i det yttre rummet, och derifrån ut i
köket, under det att lilla frun återtog sin beqväma plats
i soffhörnet och på nytt började gråta som ett rigtigt
öfvergifvet litet barn, hvars sorg i allmänhet brukar
blifva värre ju mera man beklagar den.
Och hon hade också skäl att beklaga sig, den
stackars lilla frun!
Gift för några månader sedan, satt hon nu nedgräfd
ute på landet, på en liten egendom, några mil från
Stockholm, helt och hållet utan alla de ’förströelser, som
baler, spektakler, concerter och bazarer af alla slag
kunna skänka en liten förtjusande fru på tjugotre år,
som ifrån barndomen varit van vid att få alt hvad hon
pekade på, och som inte ens behöft uttala en önskan
innan hon såg den uppfyld. Gift för några månader
sedan med en man som hon sjelf valt, en ung
landtbru-kare, som hon lärt känna när hon var nyss fylda tjugo
år, en praktiskt anlagd, sund natur, som hon i sin
inbillning utrustat med alla en äkta romanhjeltes både
kroppsliga och andliga företräden, och som nu vid
närmare påseende befans vara en mycket bra och
hederlig och varmhjertad, men fullkomligt opoetisk varelse,
som förståndigt och gladt höll sig nere på jorden,
och inte hade hvar ken smak eller förmåga att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
