- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
151

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2.



Framåt klockan elfva ledsnade slutligen lilla frun
på sitt soffhörn, och som gråten så småningen lugnat
hennes upprörda känslor, fattade hon det hj el temodiga
beslutet att stiga upp derifrån och kläda sig, i fall ändå
händelsevis någon af grannarne skulle förirra sig dit för
att gratulera henne på födelsedagen. De voro just icke
särdeles talrika, men hon hade ändå sina misstankar på
ett par af dem, nämligen den nykomne adjunkten och
kronofogdens, ty hvad den gamle doktorn beträffade, en
f. d. provinsialläkare, som bosatt sig en half mil ifrån
dem, så visste hon mycket väl att han inte var att
räkna på förr än mot qvällarne, då han ofta brukade
komma för att få sig ett parti bräde med hennes man.
Om dagarne hade han full sysselsättning i sin trädgård
och med socknens fattiga, som han gratis hjelpte och
vårdade när de voro sjuka, ehuru han annars hade
af-sagt sig all praktik, i synnerhet om den hade ringaste
utsigt att vara lönande.

När hon kom ut igen ifrån sängkammaren, der hon
tagit på sig sin vackra blå klädning med de breda hvita
spetsarne kring hals och armar, med de många plisséerna
nedomkring och den icke alt för storartadt tilltagna
upp-fästningen bak och på sidorna, var hon verkligen den
mest förtjusande lilla sötunge till fru som man gerna
kan tänka sig att få se här i verlden. Det tjocka,
blekbruna håret var upplagdt i ett par stora flätor högt uppe
öfver hj essan och den lilla luggen krusade sig så ledigt
och naturligt öfver hennes rena och hvita panna, som
den inte skymde bort, utan endast gjorde så mycket
hvitare genom den lätta skuggning som den förlänte
henne, och spåren efter den upphörda stormen och det
ymniga regnet, lade en liten lätt slöja af vemod öfver
de för öfrigt friska och blomstrande dragen, livilka vore
öppna och förtroendeväckande som ett barns. Hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free