- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
158

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen att landtbruket–-men det är så likt karlarne,

det! De skyller altid på sina göromål–nej, jag

säger altid åt min Laura, jag, gift dig aldrig med
någon vanlig karl, säger jag!

— Ah, hör nu mamma! — invände Laura med
munnen full, — hvem ska’ jag då gifta mig med?

— Du ska’ gifta dig med ett undantag, min flicka
lilla! — svarade modern, i det hon tog sig en påtår.

— Som mor din gjorde; ha, ha, ha! — skrattade
kronfogden.

— Jo, det var just ett skönt undantag! —
fortsatte frun, — jaså, så att herr Hult är ute på egorna!
Det ska’ nu gudbevars vara så nationellt för en
landt-brukare, det der! Jag brukar då annars inte dricka
någon påtår, men det här var verkligen ett utmärkt
kaffe, rigtig Java tror jag — se, hos prostens får man
då aldrig annat än brasilianskt —

— Jaha, och vi dricker bara cikorian vi, i
hvardagslag! — försäkrade kronfogden.

— Borg då! — afbröt frun hastigt, mycket generad.

— Hå kors! kan en dricka det, så kan en väl
tala om det också, — menade denne helt frankt, —
när en är hos goda vänner!

— Får jag inte fylla på kronfogdens kopp litet
också, och fröken Lauras? — frågade Fanny artigt, i
det hon fattade tag*i kaffepannan.

— Nej, Gud bevare dom! — utbrast frun
häftigt, — hvarken hon eller Knut eller gubben min får
mera — —

— Mamma ska* sätta verbet i pluralis, — anmärkte
Knut som förut, — när subjektet — —

— Hvad säger du? Ska’ jag — ropade frun ännu
häftigare än förut, hvarvid hon fick kaffet i
vrångstrupen och började hosta aldeles erbarmligt.

— Seså der ja! — skrek kronfogden skrattande,

— nu sätter hon kaffet i singularis i stället!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free