- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
160

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej, én sån liten för söt krage! — utropade
frun på nytt, lika förtjust som förut.

— Den är ifrån min syster, — upplyste Fanny.

— Jag tror, Gud förlåte mig, att det ä’ rigtiga
Vadstenaspetsar! — fortfor frun att exklamera sig, —
ser du Laura, ser du Knut, ser du Borg! Hvad säger
ni om den kragen, ni?

— Jo, den är inte pjåkig den inte! — försäkrade
kronfogden.

— Och se bara en sådan söt virkad schal och
sådana manschetter!

— Ja ni, såna manschetter! — upprepade Laura.

— Ja, dem har jag fått af mamma, — sade Fanny.

— Ah, Herre Gud, från den söta majorskan! Hur
mår hon, den rara menniskan? — frågade frun med
den varmaste ifver, — ja, inte för att fru Hult hör
det sjelf, men det säger jag rent ut, att det är en
mor, det!

— Ja visst är hon en mor, — anmärkte Knut,

— efter som fru Hult är hennes dotter. Mamma
glömmer altid att predikatet — —

— Ah, predika du lagom! — snäste frun till
honom, — och glöm inte att jag är din mor! Ack den
söta majorskan! — fortfor hon sedan med den blidaste
tonvexling, — hon påminner mig så rysligt mycket om
min egen mor, — fast det förstås, hon var då
mycket längre och magrare, — ack ja! hon är oförgätlig!

— Ja! — utbrast kronfogden med en ton af den
djupaste öfvertygelse, — jag glömmer henne aldrig,
salig menniskan!

— Hon blef litet döf de sista årena! — inföll
frun med en andägtig suck.

— Jaha, det kommer jag nog ihog! — fortsatte
kronfogden i samma öfvertygade ton, — kan fru Hult
tänka sig: en gång så grälade Dora på mig, och då
trodde gumman att det var jag som gräla på Dora,
och gaf mig en sitt opp, så det blixtra om näsan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free