- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
167

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej! Den som hyser förtroende, kan aldrig bli’
svartsjuk! Och jag tror på min lilla Fanny, tror på
henne som på det bästa i verlden!

— Gustaf! — utropade den lilla frun, med ett
ännu häftigare utbrott än förut, — du är mycket,
mycket bättre än jag!

— Det är inte sant! — svarade mannen leende, —
det disputerar jag bestämdt! Jag är kanske litet
lugnare än du, det är hela saken!

— Gustaf! — återtog hon efter någon tystnad, och
med tvekande ton, i det hon såg upp till honom, blyg
och^ dröjande.

— Nå, hvad är det om? — frågade han, som det
tycktes, förvånad öfver den plötsliga förändringen.

— Vill du nu ha’ den der kyssen? — hviskade
hon helt blygt, som en liten flicka, i det hon gömde
ansigtet vid hans bröst.

— Nej! — utropade mannen, i det han lyfte upp
hennes lilla hufvud och såg henne så varmt och gladt
in i de fuktiga ögonen, — nej, Fanny lilla, nu vill jag
ha’ två!

Och det stannade nog inte vid livarken två eller
fyra, då dörren hastigt öppnades och ett flintskalligt
hufvud, omgifvet af en krans gråsprängdt hår, samt
försedt med ett par gråa glasögon öfver en stor bugtig
näsa, tittade in genom den, under det en munter och
och högljud röst ntropade:

— Hur är det? Får man stiga på? Har en töcken
här gammal uf rättighet att titta in i paradiset?

-— Så mycket han vill! — ropade Gustaf utan att
släppa lilla frun ur sina armar, — stig på, stig på,
kära doktor!

— Jag tycker — sade Fanny leende och brydd, i
det hon gjorde sig lös ur sin mans omfamning, — att
ufven kunde bulta på först!

— För att inte störa turturdufvorna, när de
snab-las? — frågade doktor Tidell, i det han steg in hel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free