- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
168

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hållen; — Gå på ni bara! Fröjdar mitt gamla
nnkarlshjerta att se att ni äro lyckliga! Ar för resten
en gammal vana hos mig att klifva på utan att bulta.
Så gör döden och så gör doktorn! Nå, hur mår ni?
Bra, förstås! Lilla frun ser ut som en rosenknopp.
Gratulerar, gratulerar!

— Tack, snälla doktor!

— Har inga blommor åt lilla frun. Kommer med
ett litet minne i stället, som inte vissnar, — fortfor
doktorn, i det han tog upp ett litet etui ur fickan och
lemnade henne, i det han fortsatte med varm vänlighet
under den yttre butterheten, — håll till godo, lilla frun!

— Åh, så vackert! — ropade Fanny förtjust, i det
hon öppnade etuiet, — tack, tack! Men se då, Gustaf,
en sådan medaljong!

— Jaja, doktor! — sade den unge äkta mannen,
i det han hotade honom med fingret, — hvad skall nu
det der vara till?

— Bara egennytta! Vill att lilla frun, när hon
hänger det der skräpet om sin vackra hals, ska’ komma
ihog gamla doktorn!

— Altid samme kavaljer! — skrattade Gustaf.

— Jaja; men bry dig nu inte om att bli svartsjuk
för det! — fortfor doktorn med butter sjelfironi, —
ligger en tott af mitt stripiga, gråa hår inuti också.
Är det inte oförskämdt? Hvad? Men ni får inte bli
rasande på mig för det, kära barn. Är sådan der
gam-maldagsartighet, som ingen stötte sig på förr i verlden,
men som folk nu tycker är fan så opassande, — det
är väl derför, kan jag tro, att det är så mycket som
inte dugde förr, men som nu passar aldeles förbaskadt
bra! — Nå, säg nu, lilla frun, det är väl inte för
oförskämdt?

— Nej, visst inte, — förklarade Fanny gladt, —
det är bara aldeles för mycket.

— Nå, det tycker då inte jag! Bara ett litet
tack för att jag får husrum här emellanåt om qvällarne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free