Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, annars blir jag upprigtigt ledsen! —
försäkrade Fanny, som varit ute hos Karin ett ögonblick för
att höra efter hur det stod till med frukosten, — och
det vill väl hvarken doktorn eller ingeniörn att jag
skall bli?
— Nej, för alt i verlden! — sade Stenmark artigt
bugande, — förr skulle jag till och med ta’ doktorn i
famn, om det kunde hjelpa!
— Tackar för anbudet! — svarade doktorn, —
men det tror jag vi dröjer med tills herrn far!
— Ni ä’ då ohjelpliga! — utbrast Hult skrattande,
— men få se om inte frukosten kan hjelpa till att
försona de olika meningarne! Lilla frun talar just om nu
att hon låtit duka der nere i trädgården, och om ni
inte har något emot det, så ge vi oss genast af innan
maten kallnar! Stenmark, du, bjud lilla frun armen,
så tar jag doktorn på min %del!
— Nej för tusan! — ropade denne hastigt, — på
en sådan här dag ska* väl ingen lägga sig mellan
barken och trädet! Bjud sjelf unga frun armen, så ska’
jag vara ingeniörns kavaljer!
Denne, som just gjort sig i ordning att följa
värdens uppmaning, bet sig hastigt i läppen, och ämnade
tydligen svara någonting elakt, då Fanny i detsamma
närmade sig honom och sjelfmant tog hans arm i det
hon skämtsamt vände sig till doktorn och sin man:
— Den uppoffringen vill jag inte ålägga vår gamle
vän, utan det är nog bäst att det blir som Gustaf
bestämt! Yar så god herr ingeniör!
— Förträffligt! — utbrast Stenmark med ett
muntert skratt, i det han förde lilla frun mot dörren, —
på det sättet är vi räddade båda två, kära doktor!
Ehuru väl det al tid är jag som gör den största vinsten!
— tilläde han artigt, i det han trädde ut i förstugan
med lilla frun vid sin arm.
— Hör du Hult! — sade doktorn halfhögt, i det
han höll den unge äkta mannen tillbaka ett ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
