- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
175

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— du är förbaskadt beskedlig af dig, som låter den
der galgfågeln föra ut lilla frun!

— Hur så, kära farbror? — frågade Hult
förvånad.

— Ja, det är detsamma, det! Men tur är det att
han kommer härifrån! Annars är det fan så komiskt
med er äkta män, ni generar er aldrig för att, om ni
har något paradis, passa på och föra dit någon ormhal
kanalje, som kan ställa till oreda der!

— Och det skulle Stenmark göra? — återtog Hult
skrattande, — - han som är min vän?

— Vän, ja! Vän? Hm! sådana der vänner–

— Tyst nu farbror, annars blir jag rasande på
fullt alvar! Och om han nu är så farlig, så är det
väl bäst att han inte får vara ensam med Fanny längre
än hvad som är nödvändigt!

— Nå ja, det kan du då ha’ rätt i! — sade
doktorn, i det de begåfvo sig af efter ut i trädgården.

De kommo aldeles lagom för att se Stenmark, just
då han fört lilla frun ned till bersån der bordet stod
dukadt, fatta hennes hand och kyssa den på det mest
ridderliga sätt i verlden, i det han bugade sig och
sade:

— Jag vill minnas att det är en företrädesrätt
som man har, när man får den äran att föra frun i
huset till bordet!

— När man är gammal ungkarl, ja! — ropade
doktorn på långt håll, med tonvigt på ordet gammal, —
så var det åtminstone förr i verlden.

— Ja, är jag inte gammal ungkarl, så frågar jag?

— sade Stenmark skrattande, — jag, som har varit
det i tretti år i rappet Och som dessutom tänker bli
det så länge jag lefver!

— Ingeniören? — frågade Fanny tviflande, sedan
hon väl hunnit hämta sig från den lilla häpenhet som
handkyssningen förorsakat henne, — tänker ingeniörn
verkligen aldrig gifta sig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free