- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
182

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag menade ju också bara i nödfall! —
skyndade sig ingeniörn att tillfoga, — således! låt oss klinga
på ett gladt återseende i Stockholm!

— Jag dricker på ett gladt återseende här, jag!
— sade doktorn och såg på de båda unga makarne
med en till hälften bekymrad, till hälften hoppfull blick.

5.



Tvenne dagar derefter reste de båda unga.
Doktorn var nere vid stationen och tog farväl af dem, och
strax innan tåget satte sig i gång sade han varnande
i det han tryckte deras händer genom det nedfälda
vagnsfönstret:

— Dröj nu inte för länge borta och framför alt:
lita inte för mycket på de nya vännerna!

— Var lugn farbror! — skämtade Hult, som i
likhet med lilla frun, var vid ett strålande
solskens-lynne, — vi ska’ tänka så mycket flitigare på de
gamla!

— De stygga, afundsjuka vännerna här hemma ! —
ropade lilla frun med en vänlig nick, i det tåget satte
sig i rörelse.

Derpå drogo de upp fönstret, och som de voro
ensamma i kupén, så kastade hon sig om sin mans hals,
kysste honom upprepade gånger och ropade:

— Ack, hvad det här var roligt! Och hvad du
var rysligt snäll, Gustaf! som lät oss resa upp till
Stockholm!

— Ja, det har du att tacka Stenmark för! —
svarade Hult, i det han återgäldade hennes smekningar, —
hade inte han varit, sä — —

— Hade du annars verkligen inte låtit oss fara?

— Jag hade inte tänkt på det, Fanny lilla!

— Ack, och jag deremot, — ja, nu kan jag gerna
säga dig det — ty du blir ju inte ond öfver det? —
jag har inte tänkt på annat en lång tid! I synnerhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free