- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
184

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landsnaturen, som nu låg der i högsommarens fulla prakt,
och det föreföll de båda unga som om naturen sjelf
gjorde sin bröllopsfärd, der den i rik och målande
om-vexling skyndade förbi deras spanande blickar, de längre
bort liggande föremålen långsamt och betänksamt som
gammalt förståndigt folk, och de närmaste träden,
bu-skarne, åkrarne och ängarne i svindlande fart, som om
hela lifvet varit endast en munter dans.

Efter några ögonblicks stumt betraktande, frågade
Fanny helt plötsligt:

— Kan du säga mig, Gustaf, hvarför doktorn inte
kan tåla Stenmark?

— Det måtte vara någon medfödd antipati mellan
dem, ty Stenmark kan lika litet tåla honom! — svarade
Hult, och af bröt i detsamma helt hastigt sig sjelf, i det
han pekade ut genom fönstret — nej ser du Fanny,
sådan vårsäd 1 Jo, jag tackar jag! Den skulle jag vilja
ha’ hemma!

Lilla frun gjorde en hastig åtbörd af missräkning,
och svarade lite snäft:

— Det var om ingeniören vi skulle tala, och inte
om ditt gamla landtbruk!

— Mitt gamla landtbruk? Det är minsann inte så
värst gammalt, kära barn! Och det är ändå det som
vi bero utaf, det må nu vara gammalt eller nytt!

— Ja, men nu resa vi ju upp till Stockholm för
att roa oss! Hur länge tror du att vi kommer att vara
der, Gustaf lilla?

— Vi få väl se! Tre, fyra dar, förmodar jag!
Längre lär jag inte kunna vara hemifrån! Det fins
mycket att göra ännu innan slåttern kommer, och det
fins ingenting sämre än att låta det ena göromålet gå i
vägen för det andra;

–Tre, fyra dar! — återtog lilla frun med
missnöjd min, i det hon kröp upp i hörnet midt emot
honom, — och jag som trodde att vi skulle få vara der
minst åtta åtminstone! Tänk bara, hvad vi ha’ myc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free