- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
189

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Åh, den Stockholmsluften, hvad den tjusade henne!
Och hvimlet på gatorna och bullret och Jifvet rundt
omkring. I hörnet vid Drottninggatan hördes det
skrällande bullret af en gäll trumpet, det var brandkåren
som rykte ut, och den stora vagnen med brandstegen
hade på ett hår när kört omkull deras droska, under
det att kusken svor ooh hästarne gjorde fåfänga försök
att stegra sig i förskräckelsen. Lilla frun skrek till och
fattade krampaktigt om sin mans arm, ett par gatpojkar
skrattade åt henne och ropade gällt: »di der ä’ från
landet!» och då skämdes hon så fasligt, — men ändå,
hur uppfriskande var det inte! Och så bar det af ner
utför Hamngatan, förbi Karl XIII:s torg, — ack det
kära, kära torget! Kaffemusiken hos Blanchs hade redan
börjat, — borden voro fullsatta, — man spelade
Torea-dormarschen ur Carmen, och från Berns salong hördes
tydligt ouvertyren till den Stumma, medan tonerna från
Strömparterren talade om andra aktens final ur Vilhelm
Tell — det var en rigtig babylonisk förbistring utaf
ljud och olika taktmått!

Och så nere vid Norrmalms torg, der pinglade
spår-vagnarnes klockor, der körde vedåkarne i hej dlös fart
med sina tunga lass, sjelfva sittande högt uppe på
ved-trafven för att rigtigt beqvämt kunna uppmuntra de
stackars krakarne med täta piskslängar, — der kom en
hel rad folkskolebarn ifrån en utmarsch till
Ladugårdsgärdet, också med musik i spetsen — med ett ord, det
var Stockholm, Stockholm i sin hvardagskostym, fast det
för lilla frun var den skönaste helgdagsdrägt, hon, som
nu på flera månader inte sett annat än grönt och inte
hört annat än fågelsång.

6.



Det blef stor uppståndelse och öfverraskning hos
majorskan, der man just höll på och rustade sig i
ordning till badresan. Lyckligtvis var det -två saker som
ännu hindrade den, nämligen att de unga fröknarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free